Sport
form av tävlingsaktivitet, vanligtvis fysisk
Sport (engelska sport, efter fornfranska de[s]port, ’nöje’, tidsfördriv’) är ett samlingsbegrepp för olika aktiviteter med eller utan tävlingsmoment. Numera används ordet sport i svenska språket närmast synonymt med idrott, som kan utövas individuellt eller i lag. Den tidigare indelningen mellan den ansträngningsinriktade idrotten och den redskapsorienterade sporten upplöses därmed ofta. Det finns dock gott om distinkta exempel på där begreppen sällan eller aldrig blandas. Exempelvis kallar man all motorsport för just sport och inte idrott. I fritidsdomänen hittar vi begrepp som sportbil och sportkeps, näppeligen idrottsbil och idrottskeps. Och man talar om sportfiske, inte idrottsfiske. En joggare säger sig typiskt inte sporta, men väl idrotta. Så de distinktare betydelserna lever kvar på många plan.
Den sport som antingen är störst i antalet utövare eller drar mest publik i ett land brukar kallas nationalsport. De flesta större sporterna organiseras i egna förbund, och i de flesta sporter tävlar damer och herrar i olika indelningsklasser.
Ordet sport kommer från det fornfranska ordet de[s]port med den ungefärliga betydelsen ’nöje’ och ’tidsfördriv’ (jämför ’fritidsnöje’).[1] På engelska heter det sports där det ursprungligen betydde något i stil med ”nöje”. I äldre svenska syftade sport på friluftsnöjen som jakt och sportfiske, och länge användes mest ordet idrott när man åsyftade idrott, det vill säga när den fysiska ansträngningen var det primära. Typexempel är friidrotterna.
Denna skillnad har delvis att göra med ordens olika ursprung. Det nordiska ordet idrott (jämför engelskans athletics) har haft en koppling till fysisk ansträngning, medan det engelsk-romanska sport har ett ursprung i den engelska lantadelns fritidsnöjen (inklusive jakt, ridning och fiske).[1] Framför allt begreppet idrott hade länge en starkare koppling till amatöridealet (därav sammansättningen amatöridrott), vilket under tidigt 1900-tal var förhärskande i bland annat den olympiska rörelsen. En form av kroppskultur och hälsotänkande. Tidigare fanns det även en statusskillnad mellan begreppen (idrott var honnörsord, medan en sportidkare kunde vara ”sportfåne”[1]).
Ibland används begreppet ”sport” inom dagens nordiska språk synonymt med idrott, även om det ofta kvarstår valörskillnader. Termen sport är ofta redskapsbaserad och omfattar även vissa aktiviteter som inte är fysiska och enligt en ännu vidare definition även spel som frågesport och schack.[2] Begreppet idrott kan också innefatta vissa aktiviteter som inte kan kallas sport, då de inte är redskapsdominerade, inklusive motionsidrotter som joggning, stavgång, aerobics och aikido.
På svenska används i dagligt tal dock begreppen sport och idrott nästan synonymt, och begreppen används ofta om varandra. Framförallt ordet sport har degenererat genom TV bruk av ordet som en synonym till idrott. Sportnytt dominerades nästan helt av idrott.
Båda orden betyder numera oftast fysisk aktivitet i form av tävlingar med fastsatta regler, trots att sport alltså egentligen är fritidsaktivitet byggd runt bruk av redskap av olika slag. Motorsporter är typexempel på detta.